I Umeå är IKSU klättring duktiga på att anordna olika klättertävlingar. Novemberdraget är en av dem och förra helgen hölls den för trettonde gången. Det är en tävling som lockar över 200 klättrare från hela Sverige och tävlingen är öppen för alla oavsett nivå. Vi har fått äran att prata med Veronica som deltog i tävlingen och placerade sig själv i final tillsammans med tre andra tjejer.

Namn: Veronica Lindvall
Ålder: 39
Ursprung: Stockholm, Sverige
Studerar: Pluggar till läkare
Typ av klättrare: Bouldrare

Veronica började klättra 2003 med sin 15 år äldre bror.  Hon berättar:

Han ville sätta igång en sysselsättning för oss för att vi skulle gör något tillsammans på fritiden, då startade vi faktiskt med repklättring. Det tyckte jag var bra för det byggde upp stryka och teknik. Jag höll på med det i nästan 2 års tid, 4-5 gånger i veckan innan jag började bouldra mer.

Syskonen har även tränat junior-grupper i klättring, dvs barn och Ungdomarna. Veronica har gjort det i sju års tid och hennes bror i över tio.

Vad är det som du älskar mest med att klättra?

Jag älskar utmaningen! Jag älskar problemlösningen och det sociala med klättring. Att det är en kombination av allting. När man klättrar så läggs all fokus på att lösa problemet, särskilt kul tycker jag det är när det är spännande flytt och att se hur alla runt omkring sig löser problemet.

Hur var det att tävla i Novemberdraget 2023?

Roligt! Bra problem, bra variation av problem. Tycker graderingen stämde bra. Jag tyckte det var ett bra mängd folk också. Trots att det skulle vara många på pappret så tyckte jag inte att det kändes så. Spridningen av problemen var bra den här året så att man inte klättrar in i varandra, så ett väldigt bra event tycker jag.

Vad är det som du gillar och inte gillar med tävling?

På tävling kan jag ofta leverera hårdare och mer, både medvetet och omedvetet, säkert mycket adrenalin också. Jag är lite tävlingsmänniska i grunden. Det med tävling jag gillar är den här andan som finns runt omkring, att folk peppar varandra och är öppna mot varandra. Sen det jag tycker är jobbigt det är att jag ibland kan komma på att jag sätter press på mig själv. Jag vill göra så bra ifrån mig som möjligt, så när jag känner mig trött så känner jag att jag inte kan leverera på samma sätt och då blir jag lite missnöjd över det.

Veronica är en otroligt stark klättrare, har fantastiskt bra teknik och klättrar hårt. Hon klättrar också tyst som en mus när hon placerar placerar fötterna på väggen. Veronica är 157 cm lång och har -7 i apindex. Att ha minus i apindex är sällan en fördel när det kommer till klättring och det snackas mycket om det.

Har du upplevt begränsningar i klättringen på grund av det?

Det som jag kan känna en begränsning i, är breddmässigt, att kunna nå och det är ingenting man kan göra något åt rent fysiskt. Men det man kan kompensera med när det handlar om uppåt i vertikal riktning, det är att kunna hoppa för det kan man ofta. Om man är kortare så kan släppa ena handen och dynamiskt skjuta ifrån hjälpa. Så mycket mer dynamik för att lösa problem med kortbetan. Duktig på att sätta upp höga fötter och trycka sig upp och in mot väggen. Då får man ofta mycket längd. Och någonting som jag har fått öva på är layback och att man skjuter ifrån diagonalt, då kan man ofta nå lite några centimeter till.

Har du haft någon motgång, att du till exempel i början tyckte det här problem är bara för långa?

Så var det mycket i början och det kan komma ibland när jag verkligen är sugen på att göra någonting och speciellt någonting som jag vet att jag kan göra. Då är det faktiskt bäst att gå ifrån ett tag och få perspektiv, göra något annat vila lite från de där ensidiga flytten som man ofta gör när man har ett projekt. Sen komma tillbaka och tänka om och ibland kanske lösa det på ett annat sätt. För det är lätt att fastna på ett sätt att lösa ett problem. Ibland måste man bara titta på andra, tänka om, testa någonting annat nytt som man kanske inte trodde skulle vara möjligt från början.

Veronica har åkt på många klätterresor. Hon rest ganska mycket själv men också mycket med sin man Daniel och barnen. Främst blir det bouldering. Men det har även blivit en och annan repklättrings trip mot hennes vilja, men att det var jättekul, tillägger hon med ett stort leende. Länder hon har klättrat i är bland annat Frankrike, Sydafrika, Spanien, Italien och Schweiz.

Är det något ställe du skulle rekommendera?

Jag skulle rekommendera andra att åka till Rocklands i Sydafrika. Det tycker jag var jättefint. Det är dyrt dock men det finns väldigt stort & brett ut bud och väldigt fin stad och miljö att njuta av samtidigt. Jag gillar också Frankrike för det erbjuder så mycket. Albarracín i Spanien kan jag också rekommendera. Där finns det mycket krimpar och lättare problem, väldigt mysig stad och fin kultur.

Vad skulle du säga till någon som kanske läsa det här och kanske vill börja klättra eller börja tävla?

Klättring är roligt! Det är väldigt bra träning allsidig för kroppen. Det är en väldigt social sport, man kör mycket utifrån individ, inriktad prestation så man ska inte jämföra sig med någon annan men man kan få väldigt mycket användning av varandra. Det är en peppande sport där alla vill varandra väl och lycka. Jag tycker klättring är så otroligt kul själv så jag tycker alla borde testa. Det kan kännas jobbigt i början. Håll ut! För underarms-pumpen kommer bli bättre. Över tid får man en uthållighet som i andra sporter.

Och tävla?

Om det är någon som vill tävla skulle rekommendera det. Om man tycker det är kul att hamna i ett flow och vill träna på mental fokusering, då är tävling väldigt kul. Det är också kul bakom kulisserna i isoleringen i final, ofta är det en god stämning man hjälper varandra så man står inte ensam. Man får väldigt mycket bra pepp från publiken och det kan ta en upp till nivåer man aldrig trodde var möjliga.

Du kom till final. Grattis får vi säga! Är det något du hoppades på?

Det var egentligen ingenting som jag hoppades på, direkt. Jag har varit lite trött i några veckor nu, kanske för att man har haft någon underliggande förkylning eller nått men det gick ju bra ändå. Jag brukar ha lite tankar som ”kanske jag inte ska vara med om jag går till final” men jag gör alltid mitt bästa och jag vill på något sätt ändå var en förebild för korta klättrare och för äldre kvinnor som också har fått barn som känner att sin kropp har blivit annorlunda. Så det gillar jag med att vara med i final att visa mig.

Har du något mål med din klättring?

Mål med min klättring är att hålla mig hålla mig fräsch, hålla mig igång och hålla mig starkt. Kunna fortsätta prestera på en hög nivå men ändå så skadefri som möjligt.

Har du ett tips som du vill dela med dig?

Ja, tips till nybörjare eller övertaget till alla är att klättra ner för att få antagonistiskt träning men också skydda sig mot skador i rygg och knän och allt.

Det har verkligen varit supertrevlig att få prata med Veronica, en trebarnsmamma på 39 år som än idag klättrar hårt och mycket. Vilken inspiration. Jag hoppas att ni har tyckt det har varit lika inspirerande att läsa.

Novemberdraget hålls i november på IKSU varje år.
Alla foton är tagna av Anna Lomdal @annaloahl

Ta hand om dig & kör hårt!